Det ska faktiskt bli riktigt skönt att få något annat än jobbet att fokusera på. Den här första månaden har det mest bara blivit jobb, hem och vila och försöka få nån ordning på mitt liv, få in lite rutiner. Nu tycker jag rutinerna och det där alldagliga livet börjar funka så nu är det dags att komma igång igen med något jag verkligen brinner för!

Jag känner också ofta när jag kommer hem från jobbet att jag måste börja träna. Eftersom jag har så himla klena muskler, framför allt i magen och ryggen, så kommer jag ofta hem från jobbet med en galet trött vekrygg som har fått kämpa med konstiga arbetsställningar, tryck, drag, vändningar, gångträning och en massa slit med mer eller mindre tunga patienter. Det sätter sina spår när man inte har så mycket muskelstyrka att ta hjälp av. Nu är det dock som sagt dags! Ryggen ska hålla många år till så det är bäst jag börjar ta hand om den!

Nej, nu ska jag gräva fram lite träningskläder. På återseende.

Jag kör hårt på jobbet som vanligt, men har nu en ledig dag mitt i veckan. Sicken lyx! Jobbet fungerar fortfarande bra men ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur mycket jag har kvar att lära mig och det gör mig så stressad. Särskilt med tanke på att jag bara har två introdagar kvar, sen ska jag stå på egna ben. Känns sådär… Jag har så himla mycket kvar att fråga om ju.

Idag tänker jag i alla fall njuta av en ledig dag mitt i veckan, det händer inte så ofta. Storhandling, städning och matlagning står också på schemat så det blir kanske inte så himla njutbart alltihop, men men.

I helgen hade jag hoppats på att Anna och Simeon skulle komma men nu ryktas det ju om ett snöoväder som är på väg och jag hade inte en tanke på att sånna saker har en förmåga att ställa till kaos på E4an (vilket är närmsta vägen mellan Sundsvall och Ljungby) så nu får vi se hur det går. Än skiner i alla fall solen och jag hoppas det förblir så!

Åh, idag ska jag äntligen bestämma mig för ett gym jag ska börja gå på. Är ännu inte helt hundra på vad jag ska välja. Igår hade jag bestämt mig för TC. De är lite dyrare och man måste binda upp sig på ett år men de verkade ha större valmöjligheter + ett riktigt gym. Dock blev jag skrämd när jag gick dit igår. Receptionen var stängd, det verkade jättetrångt och konstigt och man var tvungen att lämna skorna i en trappuppgång hipp som happ. Det kändes inte ok. Därför är planen att idag besöka Träna som visst inte har något gym, bara gruppträningar, men som är mycket billigare och där man kan binda upp sig för ett halvår i taget. Om känslan är bättre där så blir det så!
Kanske kan jag ändå inte lita helt på känslan eftersom jag är van vid iksu som faktiskt är Europas största träningscenter och jag därför är van lite högre standard och bättre tillgänglighet…

Nej, en dusch nu och sen upp till Citygross och jysk för lite nödvändig shopping. Bis bald.

Egentligen borde jag varken ha en blogg eller läsa andras. Men som sagt, det är ju ändå roligt, det där med bloggande!

Idag kom ju lönen också, inte en dag för tidigt. Tyvärr har ju jag bara jobbat tre veckor den här månaden så det blev inte full lön och jag ser fram emot ännu en månads snålande, men efter det tror jag att jag kommer hamna på rätt köl igen. Arbetslöshet sätter sina spår på den personliga ekonomin…

Dagen till ära tänker jag trots allt våga mig ner på stan och kika i affärer för att för första gången se vad Ljungby har att erbjuda (mer än jysk och ica maxi). Förresten ska jag på jysk idag också, och köpa en skohylla för 100 kr.
Först en dusch och kanske lite alpint på tvn, sen ska jag släpa mig ner på stan! Bis bald.

I övrigt går jobbet ändå bra och idag rapporterade chefen om att hon bara hört positiva saker sägas om mig. Alltså inget ”Hon säger ju ingenting, hur ska hon kunna jobba här” som jag har fått höra på andra arbetsplatser.
Förut blev jag jätteirriterad när jag fick höra sånna saker. Nu har jag insett att de kommentarerna säger mindre om mig själv än om den personen som uttalar dem. Om du tycker jag pratar för lite så har du inte gett mig chansen, du har inte lärt känna mig eller så har jag helt enkelt ingenting att säga till dig. Så enkelt är det. I mitt liv i alla fall.

Nu ska jag återgå till att inspireras av Biggest Loser. Och njuta av långhelgen. Löningshelgen!

I övrigt har det inte hänt så mycket spännande idag. Jag har jobbat, men kroppen känns inte helt hundra så det har varit lite tungt. Det vänder väl snart. Idag kom en sjukgymnast in på kontoret och frågade om jag satt och grät. Jag svarade att Nejdå, det är luften och all handsprit som gör mina ögon torra och röda. Lät som en riktigt dålig ursäkt, men det var faktiskt sanningen i detta fall. ”Men bara så att du vet, om du skulle bli ledsen så är sköterskorna bra att prata med här”. Haha, fint att hon är så omtänksam, trots att det bara handlade om irriterade ögon

Imorgon jobbar jag kväll och börjar inte förrän halv tre så då ska jag sova ut lite längre och vila upp mig ordentligt. Det är i alla fall härligt att jag fortfarande känner att jag längtar till jobbet, jag älskar att vara där helt enkelt!

Slutligen måste jag bara säga Tack! Tack för alla fina kommentarer, alla lycka till och alla tecken på att det finns människor runt omkring mig som blir genuint glada när det går bra för mig. Ni är guld värda och gör att jag känner mig lite mindre ensam här i de djupa småländska skogarna!

Just nu står kycklingfilé med rotsaker i ugnen. Idag igen Om några timmar är det dags för jobb!

Idag började jag med storhandling på Maxi. Verkligen storhandling, men nu är skåpen välfyllda och jag får den härliga känslan av att vara rik
Nu ikväll blev det kycklingfilé, rotsaker och fetaostcreme. Fetaostcreme är verkligen farligt gott, jag kan äta hur mycket som helst!

Nu laddar jag för ny arbetsvecka, men bara fyradagarsvecka den här gången. Som tur är kollade jag schemat nu ikväll och insåg att jag inte börjar förrän halv tre imorgon. Lyx!

Till helgen blir det Takida med kollegorna och helgen efter det kommer Anna och Simeon. Gissa om jag längtar?! Måste hitta på nåt roligt som vi kan göra, förutom den självklara sightseeingen i Ljungby, haha. Jag fattar inte att någon frivilligt åker från Sundsvall till Ljungby men jag är riktigt glad över att de ändå gör det. Åh, så kul!

Måste bara avsluta med en fundering jag har haft de senaste dagarna. Det känns ju inte så längesen man gick på gymnasiet, men ändå; tänk hur mycket som har hänt!! Jag har flyttat först 50 mil norrut, sen hem igen, sen 80 mil söderut, utbildat mig, hittat det perfekta jobbet, provat en massa mindre perfekta jobb, utvecklats nåt enormt, hittat mig själv, hittat nya vänner och nya intressen. Tänk så mycket allt förändrats sen man gick där i korridorerna i Sveg och tyckte man var så vuxen och visste så mycket om världen.

Jag känner att jag för första gången verkligen trivs på en arbetsplats. På riktigt. Andra platser har också varit bra men aldrig har jag trivts och passat in så bra som här. Alla ger mig chansen att vara ny och lära mig saker. Och tro mig, jag lär mig. Var eviga sekund är det något nytt som ska präntas in. Och äntligen känner jag att jag kan göra ett bra jobb, så småningom. Och äntligen känner jag att det fungerar som det ska. Jag längtar till nästa arbetspass. Det har aldrig hänt förr!

Det kommer förstås inte hålla i sig, det går väl upp och ner här, som på andra arbetsplatser, men här känner jag att jag äntligen passar in. Det är så härligt!

Idag har jag fått finbesök från Växjö och även hjälp att bära upp den lila fåtöljen. Den var inte så skön som jag hoppats på men den är fantastiskt fin och passar så bra in i lägenheten. Underbart!

Ikväll blir det handboll och kanske nån film. Imorgon planerar jag att kolla upp några gym, jämföra lite priser och bestämma vart jag ska börja träna den första februari. Det nya livet tar fart