Egentligen borde jag varken ha en blogg eller läsa andras. Men som sagt, det är ju ändå roligt, det där med bloggande!

Idag kom ju lönen också, inte en dag för tidigt. Tyvärr har ju jag bara jobbat tre veckor den här månaden så det blev inte full lön och jag ser fram emot ännu en månads snålande, men efter det tror jag att jag kommer hamna på rätt köl igen. Arbetslöshet sätter sina spår på den personliga ekonomin…

Dagen till ära tänker jag trots allt våga mig ner på stan och kika i affärer för att för första gången se vad Ljungby har att erbjuda (mer än jysk och ica maxi). Förresten ska jag på jysk idag också, och köpa en skohylla för 100 kr.
Först en dusch och kanske lite alpint på tvn, sen ska jag släpa mig ner på stan! Bis bald.

I övrigt går jobbet ändå bra och idag rapporterade chefen om att hon bara hört positiva saker sägas om mig. Alltså inget ”Hon säger ju ingenting, hur ska hon kunna jobba här” som jag har fått höra på andra arbetsplatser.
Förut blev jag jätteirriterad när jag fick höra sånna saker. Nu har jag insett att de kommentarerna säger mindre om mig själv än om den personen som uttalar dem. Om du tycker jag pratar för lite så har du inte gett mig chansen, du har inte lärt känna mig eller så har jag helt enkelt ingenting att säga till dig. Så enkelt är det. I mitt liv i alla fall.

Nu ska jag återgå till att inspireras av Biggest Loser. Och njuta av långhelgen. Löningshelgen!

I övrigt har det inte hänt så mycket spännande idag. Jag har jobbat, men kroppen känns inte helt hundra så det har varit lite tungt. Det vänder väl snart. Idag kom en sjukgymnast in på kontoret och frågade om jag satt och grät. Jag svarade att Nejdå, det är luften och all handsprit som gör mina ögon torra och röda. Lät som en riktigt dålig ursäkt, men det var faktiskt sanningen i detta fall. ”Men bara så att du vet, om du skulle bli ledsen så är sköterskorna bra att prata med här”. Haha, fint att hon är så omtänksam, trots att det bara handlade om irriterade ögon

Imorgon jobbar jag kväll och börjar inte förrän halv tre så då ska jag sova ut lite längre och vila upp mig ordentligt. Det är i alla fall härligt att jag fortfarande känner att jag längtar till jobbet, jag älskar att vara där helt enkelt!

Slutligen måste jag bara säga Tack! Tack för alla fina kommentarer, alla lycka till och alla tecken på att det finns människor runt omkring mig som blir genuint glada när det går bra för mig. Ni är guld värda och gör att jag känner mig lite mindre ensam här i de djupa småländska skogarna!

Just nu står kycklingfilé med rotsaker i ugnen. Idag igen Om några timmar är det dags för jobb!

Idag började jag med storhandling på Maxi. Verkligen storhandling, men nu är skåpen välfyllda och jag får den härliga känslan av att vara rik
Nu ikväll blev det kycklingfilé, rotsaker och fetaostcreme. Fetaostcreme är verkligen farligt gott, jag kan äta hur mycket som helst!

Nu laddar jag för ny arbetsvecka, men bara fyradagarsvecka den här gången. Som tur är kollade jag schemat nu ikväll och insåg att jag inte börjar förrän halv tre imorgon. Lyx!

Till helgen blir det Takida med kollegorna och helgen efter det kommer Anna och Simeon. Gissa om jag längtar?! Måste hitta på nåt roligt som vi kan göra, förutom den självklara sightseeingen i Ljungby, haha. Jag fattar inte att någon frivilligt åker från Sundsvall till Ljungby men jag är riktigt glad över att de ändå gör det. Åh, så kul!

Måste bara avsluta med en fundering jag har haft de senaste dagarna. Det känns ju inte så längesen man gick på gymnasiet, men ändå; tänk hur mycket som har hänt!! Jag har flyttat först 50 mil norrut, sen hem igen, sen 80 mil söderut, utbildat mig, hittat det perfekta jobbet, provat en massa mindre perfekta jobb, utvecklats nåt enormt, hittat mig själv, hittat nya vänner och nya intressen. Tänk så mycket allt förändrats sen man gick där i korridorerna i Sveg och tyckte man var så vuxen och visste så mycket om världen.

Jag känner att jag för första gången verkligen trivs på en arbetsplats. På riktigt. Andra platser har också varit bra men aldrig har jag trivts och passat in så bra som här. Alla ger mig chansen att vara ny och lära mig saker. Och tro mig, jag lär mig. Var eviga sekund är det något nytt som ska präntas in. Och äntligen känner jag att jag kan göra ett bra jobb, så småningom. Och äntligen känner jag att det fungerar som det ska. Jag längtar till nästa arbetspass. Det har aldrig hänt förr!

Det kommer förstås inte hålla i sig, det går väl upp och ner här, som på andra arbetsplatser, men här känner jag att jag äntligen passar in. Det är så härligt!

Idag har jag fått finbesök från Växjö och även hjälp att bära upp den lila fåtöljen. Den var inte så skön som jag hoppats på men den är fantastiskt fin och passar så bra in i lägenheten. Underbart!

Ikväll blir det handboll och kanske nån film. Imorgon planerar jag att kolla upp några gym, jämföra lite priser och bestämma vart jag ska börja träna den första februari. Det nya livet tar fart

Nu blev det i alla fall mycket bättre och jag är ganska nöjd över att jag inte fortsatte vara den fegis jag varit i så många år, utan faktiskt vågade säga till :)

På tal om nåt helt annat; jobbet går kanon. Massor att hålla reda på men det känns ändå riktigt bra, och med lite mera inskolning så kommer det nog att fungera. Det enda jag har att klaga på är att en av mina handledare inte litar på mig för fem öre och hela tiden tar över mina patienter. Hon kan väl i alla fall låta mig försöka?!

I helgen hoppas jag på en tripp till Växjö, eller i alla fall nån form av umgänge med mina Växjövänner. Kanske törs man också be om lite hjälp med att bära upp en fåtölj till lägenheten. Jag for ju till Växjö i onsdags och köpte en lila fåtölj. Tror det kommer bli hur fint som helst när den kommer på plats.

Nästa helg blir det nog Takida med kollegorna. Hur kul blir inte det??

Idag har jag gått första dagen med ssk. Det gick väl skapligt men jag känner verkligen att jag är enormt ringrostig vad gäller läkemedel, injektioner, sonder och allt sånt där tekniskt. Lägesen man höll på med sånt, verkligen. Dessutom är det mycket fysiskt påfrestande, tunga patienter just nu och min rygg värker när jag kommer hem på kvällarna. Det är nog inte ett speciellt bra tecken, att jag har problem med ryggvärk under mitt första år som ssk. Jag har ju bara typ 40 år kvar. Nej, jag ska skärpa mig faktiskt. Tänka lite mera ergonomiskt när möjligheten finns. Det kommer ju säkert också att bli bättre sen när jag börjar träna igen. När man blir starkare i hela kroppen kommer ju också ryggen att fungera bättre.

Nu ska jag försöka stretcha och vila ut lite. Imorgon kl sju kör det igång igen.