Vet ni att en blåvals njurar kan väga mellan 2-4 kilo, jämfört med en människas; 160 gram? Enligt mina och Elins beräkningar så betyder det att en val kan ha en njure som är upp till175 cm lång. Det är nästan lika långt som mig Fascinerande, eller hur?
Det är sånt man sysslar med när koncentrationen inte riktigt räcker till att plugga njursjukdomar.

Vi har börjat infria vårt löfte idag. Lite av ett tidigt nyårslöfte faktiskt. Vi ska utforska universitetet/campus lite mera. Vi håller oss ju bara på VVH hela dagarna och får inte riktigt se nåt av campus så nu sitter vi lite varstans och pluggar under självstudiedagarna. Började i gången ovanför corona och fortsatte sedan i fiket i Lindellhallen. Lindellhallen är en personlig favorit faktiskt. Stort och fint men ändå mysigt och mycket roligt folk att titta på, trevlig personal i cafét och mycket fina pojkar. Det gillar vi  
Har iaf pluggat in en massa Glomerulonefrit, nefrotiskt syndrom och njursvikt idag. Det sitter som en smäck! Känns skönt.
Imorn ska vi nog börja med en tur till ersboda. Jag måste på rusta och köpa julgran och annat roligt.

Nej, nu måste jag klä mig och blåsa håret. Kören och kvällen julsånger väntar!

Idag är en mycket bra dag. Det var som vanligt tungt att komma upp, men nu när jag är uppe så känns allt suveränt bra. Har fått i mig lite mer frukost idag, fått reda på att jag inte behöver fixa nån artikel till seminariet, sitter nu och spelar onefm (första gången på typ ett år eller två) och ska alldeles strax börja plugga infektionssjukdomar.
Nån gång under dagen tänkte jag ta mig i kragen och kila iväg till iksu. Tog ju en vilodag igår men nu är det dags igen. Oh, ikväll är det ju kör också med låtar som Joy to the world, Imanuel och andra mycket fina låtar. Så roligt! Det här kan bara bli bra!!

Nej, nu måste jag ta tag i det här! Vi ses

Det bara kryper i skinnet på mig när jag ser något som påminner om mobbing. Ingen, absolut INGEN borde behöva genomlida det helvetet. Ingen borde behöva se tillbaka på sin barndom med smärta.
Jag kikar alltså på Ugly Betty och ser hennes extremt charmige, underbare systerson bli mobbad för att han är lite annorlunda. Ilska!

Vet ni vad jag gjorde? Jag kick på konsum och köpte kokostoppar. Ja, på en tisdag! Jag tänkte att dels behöver jag piggas upp, men dessutom har jag ätit så lite idag så jag måste ha tjänat in de kalorierna… och ja, nu mår jag så mycket bättre! Humöret är, om inte på topp så i alla fall inte i botten

Alltså, vart har min aptit tagit vägen? Jag gillar inte mat längre, och det gör mig galen. God mat är viktigt för mitt välbefinnande!
Idag tryckte jag i mig två mackor till frukost, och ett halvt glas vatten. Till lunch käkade jag nån wrap på corona som var god i ca tre tuggor (men jag tvingade i mig resten så att inte magen skulle kurra på föreläsningen). Det är allt jag ätit idag. Vad har hänt?? Jag som brukar älska mat.
Antar att min nedstämdhet kommer från samma håll… Jag vill vara glad och positiv, med massor av energi, inte trött, irriterad, frusen och less som i nuläget.
Tur att vi just nu lär oss precis allt om aptitlöshet. Jag ska försöka med de tipsen.

En blomma till min kära mamma för att hon alltid finns där och alltid har förmågan att få mig att må bra igen. Vad gjorde man utan sin mamma?

 

Nu har jag och Annica varit på föreläsning om klimatet, EUs roll i miljödebatten och det kommande mötet i Köpenhamn.
Det var mycket intressant och jag är glad att jag lät mig övertalas. Så fick man tänka på annat än sjukdomar för en stund.
Roligast var väl ändå i diskussionen på slutet, när en kille blev halvgalen och påstod att forskarna i FNs klimatpanel inte var seriösa (ungefär med motivationen ”de får ju betalt”), sade att ”han minsann hade kollat upp det på internet” och klimatet blir egentligen kallare och sedan ifrågasatte att ”Hur kan man egentligen veta att polarisarna smälter?” Mycket berättigad fråga… eller inte.
Det gör mig bara så arg när folk inte nått längre i sitt tänkande än att de inte inser att vi faktiskt orsakar klimatförändringar här i världen. Vakna upp!

Imorn är jag ledig från skolan. Ska sitta hemma och plugga sjukdomar tills jag stupar. Då ska jag träna och sen gå på kör och sjunga julsånger. Det är riktig rekreation det!

Undrar varför jag alltid envisas med att säga att jag mår bra när folk frågar. För tillfället mår jag allt annat än bra.
Jag har alldeles tappat aptiten (ingen mat är god längre), jag har oförklarlig huvudvärk och armbågsvärk och jag är extremt trött och nedstämd. Det fungerar liksom inte för mig längre. Det känns så tungt!

Ljuspunktarna just nu är alla pass på iksu (spenderar mer tid på iksu än hemma känns det som) och det faktum att julen närmar sig.

Nej, nu har jag klagat nog. Nu behöver jag bli lite positiv. Ska spana in nåt bra på tv och sen få mig en skön natts sömn. Imorn kanske det vänder

Dagens seminarium var ju… annorlunda. Vi som hade ”förberett” redovisning och så blev det inget sånt. Bara en massa frågor som jag inte kunde svara på… men jag lärde mig massor iaf, så det var ju bra

Resten av dagen har jag organiserat mitt skrivbord och min bokhylla. Sorterat papper och annat skoj. Inte det minsta plugg. Illa.

Nu inväntar jag bara klockans framfart. Tänkte troligtvis köra afro och core idag med Annika. Får se hur det blir med det. Om inte så går jag på combat kl sju för där vet jag iaf att jag kan hitta Ida
Träning är verkligen underbart. Jag har fastnat för alla de här passen som innebär nån form av koordination/dans som stepmuskel, street dance, afro och liknande. De passen är så himla roliga! Det beror nog mest på att man måste vara totalt koncentrerad på träningen när man är där, vilket innebär att man släpper all stress, alla trista tankar och allt jobbigt under den där timmen man tränar. Det är guld värt att få en liten paus från det jobbiga. Annars skulle jag aldrig orka.

Imorn ska vi träffas i basgruppen igen och förbereda nästa seminarium som går av stapeln på fredag. Det är i alla fall det absolut sista vi gör på den här kursen (förutom tentan) så det känns rätt ok ändå. Ska bli så skönt att lämna den här monsterkursen bakom sig. Ska bli såå skönt med jullov!!

Idag är jag stolt över mig själv. Det spöregnar och är kolsvart och kallt ute, ingen vill följa mig, och ändå drar jag på mig gympadojorna och springer iväg på iksu. Det hade varit så lätt att bara säga Näej, jag stannar hemma! men det gjorde jag inte. Applåder till mig.

Körde ett stepmuskelpass idag. Riktigt hårt! I början kändes det bra, jag hoppade och studsade onödigt stort på brädan men efter typ en halvtimme dog benen och eftersom jag hade brädan på högsta så blev det lite tungt innan det var färdigt.
Gött iaf att det är gjort. Känns mycket skönt även om jag inte kommer kunna gå imorgon.

Imorgon ja… då är det seminarium. Jag hatar seminarier. Men men. Återigen: Jag kan det här. Inget att oroa sig över.

Och för varje dag som går så kommer vi lite närmare den dag då mamma och pappa kommer! Jag sitter redan och funderar ut hur jag ska kunna skämma bort dem när de kommer hit, så de får en riktig minisemester. Några förslag?

Nej, nu väntar duschen på mig. Jag luktar inte lavendel om man säger så…

Danskvällen igår var såå kul! Min första kväll på skogis blev succé må jag säga. Bitvis var det riktigt dåliga dansare visserligen, men några var även riktiga ljusglimtar. Bland annat kände jag igen en kille som brukar va på Ersboda och dansa, så han högg jag direkt, och gisses vad kul det var. Snurr snurr snurr! Det är underbart när de för på ett sånt sätt att man bara behöver köra grundsteg när det inte finns plats att snurra. I övrigt är det bara att köra 20 olika snurrar. I love it!
Även den där känslan när det går riktigt bra, den är som en drog. Liksom när man får komplimanger för att man är så himla duktig

Idag blir det slappt. Kom hem vid tvåtiden igår och är lite trött idag. Ev ska vi gå och fika på skogis, men i övrigt blir jag nog hemmavid, med en massa plugg och kanske ett iksu-pass.

Åh, vad jag längtar till den 4e december. Livet kommer vara underbart då!

Jag undrar om mamma sätter i halsen när jag skriver det här men; Oh, vad jag vill ha en tatuering. Ojojoj!
Nacken ner mot axeln lutar det åt just nu. Frågan är bara vad det ska bli. Eller snarare hur jag ska hitta ett sätt att symbolisera det jag vill. För jag tänker att om jag låter den stå för något eller någon jag alltid kommer älska, då kommer jag alltid älska tatueringen. Åh, jag vill!

Har varit på street dance idag, med Annika och hennes Milla. Det var riktigt kul men också riktigt svårt. Ska nog fortsätta i alla fall. Tänk vad grym man kommer bli på dansgolvet sen, haha.

På tal om dans: Snart blir det skogis. Jag längtar!! Ska nog ställa mig i duschen nu så jag kommer iväg nån gång. See ya.