Jaha. Nu sitter jag här igen. Just för tillfället känns det inte alltför kul, men det kommer väl.
Har slitit med lägenheten idag, med god hjälp av Per, mormor och Maria.
Förresten, miljoner tack till dig Per, för skjutsen. Guld värt!
Maria är inneboende hos mig den här veckan. Skönt med sällskap. Känns liksom jobbigt att flytta direkt från familjen till ensamheten. Nu blir det ett steg däremellan.
En ruta från msn dök precis upp. Elin säger: yo man wazzap??
Så nu ska jag vara social.
Bara så ni vet så planerar jag att lägga upp ett mastodontalbum på facebook inom en snar framtid. Albumet kommer innehålla bilder från heeela min sommar, även om det inte hänt på tok för mycket som väckt kamerans intresse.
Viktigt att notera är att jag inte planerar att döpa detta album till Summer 2009/Sommar 2009 som resten av världen tydligen gjort. Nej, jag tänkte vara lite orginell. Albumets namn planeras bli ”In my place”, en fantastisk colplaylåt (eftersom konserten var det bästa den här sommaren och eftersom albumet visar vad som hänt In my place denna sommar).
Innehållet kommer alltså vara Sommar 2009, bara med ett annat namn. Håll utkik alltså. När jag har ork så dyker det upp.
Idag är jag bara nere på byn en snabbis för att packa in allt i släpvagnen. Det är inte det lättaste må jag säga. Jag springer som en yr höna runt hela huset/gården och letar saker som jag spritt omkring mig.
Sen ska jag väl försöka hjälpa far min att få in lite hö innan vi styr kosan mot västsätern en sista gång.
En sista gång….
Kan inte fatta att sommaren är slut. Vart tog den vägen? Jag hann liksom inte reagera. Var nog för upptagen med att jobba och fråga mig När kommer sommaren?
Nu är den i alla fall över, oavsett vad optimisterna i min omgivning påstår. På måndag sitter jag i skolbänken igen och lär mig skriva en vårdplan. Galet.
På tal om skolan så fick vi veta preliminära basgrupper. Min ser rätt bra ut… Känner inte hälften (eller känner egentligen ingen) men det kommer säkert bli bra.
Det känns fantastiskt lugnande att åka upp och veta att man har vänner som väntar där i alla fall. Det är annat än förra året. Jag fattar inte att jag vågade dra iväg till en stad där jag aldrig varit, inte kände nån och inte hade en aning om hur det skulle gå. Att jag vågade.
Dags att dra en sliten klyscha: Det som inte dödar, det härdar. Jag har verkligen blivit härdad och vuxit som människa det här året. Alla skulle behöva göra detta nån gång; Lämna tryggheten och bygga upp ett nytt liv. Det är underbart när man märker att man klarar det, och man lär sig så mycket om sig själv på vägen.
Bästa beslutet i mitt liv, utan tvekan.
Då sommaren var bara barnet…
Måste bara berätta ännu en gång hur krånglig den norrländska dialekten kan te sig.
Jag och Elin har länge trott att en person i vår bekantskapskrets jobbar på ”Ranch”. Kor och sånt, Gött tänkte vi. Lite oväntat med en ranch i Skellefte kanske, men men…
Idag fick jag upplysningen att han i själva verket jobbar på Rönnskär, bara att vi var lite döva när han berättade det. Så j*a roligt 
Alla recenscenter (stavas det så?) klankade ju ner hur mycket som helst på coldplays ”42″. Varför? Jag älskar den, tycker den är helt fantastisk!!
Jag kommer inte överens med aftonbladet. Så är det bara.
Haha, Mea, jag kommer på lördag och då väntar jag mig inget mindre än en Pekingopera, så det så!
Idag är jag hemma och packar/städar/duschar och fixar en massa smågrejer. Bland annat ska jag adressändra och skaffa mig ett visakort.
Funderar även på att redan nu göra en studieförsäkran så att man får lite pengar nån gång. Jag är fattig efter den här helgen. Hjälp, vad mycket pengar det har gått!
Näej, nu må jag göra nåt mer kreativt än att spana in konsertfilmer på youtube. Livet går ju vidare.
Jag försöker verkligen ta mig samman, men det går inte. Jag hade så gärna stannat i staden. Jag är så less på Hede. Snälla kan jag få komma bort? Snälla kan jag få se en konsert till? Snääälla???
Allt känns så himla tungt just idag. Jag har så mycket att göra, men allt jag vill sysselsätta mig med är att sitta i soffan, kika på bilder och lyssna på Lost/VivaLaVida/VioletHill och allt annat underbart som måhända kan komma strömmande ur mina högtalare. Jag vill inte ta tag i nånting.
Snacka om dagen efter.
All kärlek till denna man.
Vi har verkligen lyckats leka turister hela veckan, vilket inte var helt fel.
Onsdag: Klev upp klockan 4 för att hinna med svegsflyget. Höll på att missa det ändå, men det ordnade sig.
Fick åka världens minsta flygplan. Var framme rätt tidigt, och det blev en lååång dag inne i centrum innan vi fick komma in hos Nisse och Britten (våra värdar för veckan).
Flyget.
Torsdag: Lekte riktiga turister. Var på djurgår’n, wasamuseet, nåt akvarium och lite annat roligt. På kvällen blev vi bjudna på världens fränaste thairestaurang. Vi fick sitta i en liten hydda och ja… bilderna visar bättre hur det var.
Wasa.
En Dorisfisk
Jag och Malin på thairestaurang.
Kopanjang.
Fredag: Dagen spenderades på götgatan som kändes som trevlig omväxling från drottninggatan. Lite shopping innan vi tog vårt pick och pack och begav oss till Uppsala. Där mötte vi upp med Viktor och Martin. Åkte världens minsta bil hem till Björn, där festen började. Efter ett tag dök även Björn och Daniel upp. Vi for ner på stan och käkade i ca en halvtimme innan vi for tillbaks till lägenheten.
Dagens höjdpunkter: Kommentaren ”Det skiter väl vi i” samt när Viktor jagade efter glassbilen mitt i natten och köpte 40 glassbåtar.
I hundkojan.
Jag, Martin, Viktor och Malin i Uppsala.
Lördag: Vaknar lagom pigg på golvet hos Björn. Vi packar ihop oss och drar in till Sthlm igen, grönan väntar. Jag åkte i stort sett allt jag aldrig trodde jag skulle åka. Skitskoj var det iaf, med så roligt sällskap.
Framåt eftermiddagen lämnade iaf jag och Malin männen på grönan och tog oss ut mot stadion. Väl där blev det lååång väntan på världens bästa konsert, världens underbaraste kväll, som för övrigt finns beskriven i förra inlägget.
Sen mötte vi upp med resten av gänget på T-centralen ett tag innan de for hem till Uppsala och vi tillbaks på söder. Det var hyffsat svårt att sova den kvällen kan jag lova 
Malin vann en dumle.
Jag åkte fritt fall
Danne, Viktor, Martin och Björn i Uppskjutet.
Spänd väntan på stadion.
Väntan… spana in killen i nedre högra hörnet. Laddad?
Yellow. Med enorma gula ballonger över hela stadion.
Underbara Chris Martin!!
Såhär otroligt, fantastiskt nära var vi ett tag, när de kom upp på lilla scenen mitt i publiken. Underbart!
Söndagen har man inga bilder från. Vi for ner på långholmen och käkade brunch med våra värdar, promenerade lite i gamla stan, kikade på slottet, shoppade lite och for sen ut på arlanda. Där köpte vi tidningar och läste allt som fanns att läsa om en viss konsert.
Halv nio landade vi i sveg. Känns skitsegt att va hemma igen. Vill inte.
Nu ska jag packa och ordna lite. På lördag bär det av till min stad. Gött ändå.
Förresten, tack Malin för alla bilder. De kommer glädja mig genom en mörk höst, lita på det. Dessutom enormt stort tack för sällskapet. Man kommer leva riktigt länge på den här veckan/helgen. Guld!
Jag har ett pirr i magen som inte vill ge med sig. Det sitter kvar sen igår kväll.
Även om ord inte kan beskriva hur underbart det var, så måste jag ändå försöka.
Det var bättre än mina vildaste fantasier. Det var det bästa jag nånsin sett. Bästa kvällen i mitt liv tror jag.
Vad var det som var så himla bra?
Var det allsången på Fix You?
Var det att jag och Malin smällde till en varsin gul ballong under ”Yellow”?
Var det Chris Martins otroliga scennärvaro och karisma?
Var det han Michael Jackson-tolkning?
Var det ”the Scientist” som extranummer?
Var det att vi gav upp våra sittplatser och smet in i gröten nere på plan?
Var det den enorma stämningen?
Var det VivaLaVida-allsången i tunnelbanan på vägen hem?
Var det min grymt snygga t-shirt?
Var det fyrverkeriet?
Var det allt? Ja, det var precis allt!
Men vad var då allra bäst? Det ska jag tala om.
Mitt i konserten blir det kolsvart på scenen och Coldplay bara försvinner. Jag och Malin står ungefär mitt på planen och såg väl lite sisådär fram mot scenen. Allsången, Ooohet från VivaLaVida ljuder över stadion. Runt sig hör man alla fråga ”Vart tog de vägen? Vart är de?”
Så tänds ett ljus, mitt i publiken, en bit från oss. Folk skriker ”Där är de!!”
På nåt vis har de tagit sig ut till en liten scen mitt i publiken. Alla springer som tokar över planen (även Malin och jag såklart) och vi lyckas komma hur nära som helst. Står typ tio meter ifrån dem och hör på underbar akustisk musik. Helt sjukt att vi kom så nära! Det är så tårarna kommer
DET var utan tvekan kvällens höjdpunkt.
På kvällen när vi gått och lagt oss kunde jag inte låta bli att ligga och påminna oss om att ”om vi stod här i sovrummet, så stod Chris Martin i köket” (Var tvungen att få lite perspektiv på det hela). Galet. Underbart.
Sammanfattningsvis: Konserten var guld. Värd alla pengar och all väntan i världen. Övriga recensioner finns på expressen.se (aftonbladets recencent var så j*a negativ).
Bilder kommer + en uppdatering av vad vi gjorde resten av veckan, för vi hade ju en grymt rolig vecka, jag och Malin med sällskap
Skapad av WordPress.com
