Oh shit!

Jag är så nervös att jag dööör. Jag kommer inte kunna sova inatt. Är så fruktansvärt rastlös och fjärilarna fladdrar i magen så att det kryper i hela kroppen. Jag är inte gjord för detta. Nervös!

Även en del vemod smyger sig på. Sitter här hemma nu, sista kvällen. Efter det här så blir det aldrig riktigt hemma igen.
T.o.m. mormor blev tårögd nu. Hur gick det till? Mormor? Ska dit och säga hejdå på riktigt imorgon och det blir jobbigt. Vi har våra meningsskiljaktigheter vi två, men hon betyder massor och kommer alltid vara en förebild. Och morfar. Hur ska jag klara mig utan alla historier? Alla snickerier? All hjälp?
Sa även hejdå till lillebror ikväll. Lille Johan som inte är liten längre. När jag kommer hem nästa gång är han nog längre än mig. Lille bror.

Nej, nog med sentimentaliteten nu. Är det mitt tredje eller fjärde inlägg idag? Jag är helt enkelt rastlös. Märks det?

 

En sista fråga; På onsdag har vi fest, tema: Kom som du inte är. Vad ska jag göra/klä ut mig till/ hitta på? Hur är inte jag? Har du något tips så snälla, snälla hör av dig. Jag vill gå på fest men har för dålig fantasi. Alla förslag är välkomna!!

Parting is such sweet sorrow.

Nu har mamma och farmor farit upp till västsätern igen, men jag blev kvar hemma jag. Orkar inte åka upp igen bara över kvällen sådär. Kändes bara meningslöst och det är mycket lättare att lämna paradiset en dag som idag när det regnar. Imorn är det nog varmt och strålande sol istället.
Hur som helst, den sista jag trodde skulle gråta när jag åkte, det var mamma. Så fel jag hade, och när hon blir ledsen så blir jag också det. Önskar jag kunnat ta med mig alla jag älskar när jag flyttar… Men det är ju bara en månad tills jag kommer hem nästa gång och då ska vi ju ha kalas

Snacka om att jag har lite att göra om jag har tid att skriva två blogginlägg inom bara några timmar. Kanske borde man ha något bättre för sig? Jag tror att jag ska gå upp och städa ihop på rummet så att det blir fint där. Det är ju både roligare att åka och att komma hem om det är fint där uppe.

Det känns helt overkligt!

Nu har jag vinkat hejdå till västsätern och sitter hemma och ska fixa det allra sista packandet och städandet inför flytten. Känns så himla bra, men ändå grymt nervöst. På något konstigt vis känns det ändå som om allting ordnar sig och det där med nervositet helt enkelt är överskattat och onödigt.

Fast det är klart… jag kommer sakna mycket och många här hemma. Men då får man påminna sig om vad pappa sagt: Hede finns ju kvar. Så enkelt och så sant. Jag får komma hem igen om jag vill.

Fick ett mail nyss om att en av mina kursböcker redan ligger i postfacket där uppe och väntar på mig. Resten av böckerna ska jag hämta av en Johanna i Umeå imorgon kväll. Har sparat bra med pengar och tid genom att få tag på alla böcker utom en, begagnade, hos henne. Hoppas de är i fint skick som hon lovat och att de verkligen är kvar.

Måste nog bege mig nu. Vi ses, men kanske dröjer det ett tag eftersom jag inte vet om mitt bredband skickas till Ume eller till Hede. Kommer det till Hede först så kan det dröja innan det når mig. Vi får se.

Mina sista dagar i Hede… och wemerelevernas första…

Idag är min näst sista dag hemma. Känns så bra att jag skulle kunna sjunga! …Men det vill jag inte. Halsen tar emot. Har fortfarande så j*a ont!!! Var på apoteket idag och köpte mucoangin. Det kändes underbart när tungan domnade av och man kunde börja äta igen. Fick lite panik när jag vaknade inatt och kände att värken spridit sig från halsen till tungan och tänderna. Hur kan halsont sprida sig till tänderna??? Någon som kan identifiera detta fenomen, för än har jag ju inte börjat mina egna sjuksköterskestudier?! Jag har slutat tro på att det är bara en vanlig förkylning.
Skulle även vad glad för vilken form av huskur som helst; allt förutom fishermans friend, mucoangin, bafucin, olika former av gurglande, te, te med honung, ipren, whiskey eller läkerol. Det har jag redan prövat.
Börjar ni inse hur desperat jag är?

Hur som helst, det är kört nu. När jag tänker tillbaka på den här sommaren kommer jag minnas kyla och halsont. Så mycket annat intressant har ju knappast hänt, va?

Nu ska jag fara till mormor och få mig lite middag, sen upp tillvästsätern för att spendera en sista dag där, innan jag far hem och packar i bilen imorgon. Hjälp mig! Jag är så nervös att jag skulle kunna svimma. Tänk att jag ska göra ett försök att klara mig ensam ute i vida världen. Jag vet inte om jag fixar det. Eller; vida världen? Det är ju bara Umeå. Borde inte vara så svårt.

Är jätteglad att jag fick en fin sista helg här hemma i alla fall. Surströmming och annan god mat, vin och mys intill tända ljus, min första sovmorgon i västsätern den här sommaren, och väldigt många lycka till från folk som bryr sig.

För övrigt var paradiset omskrivet i ÖP idag. Har själv inte sett så mycket av dessa wemerelever, förutom tre stackare som försökte sig på ett dopp i västvalltjärn när jag åkte förbi.
Kika: http://www.op.se/parser.php?level1=157&level2=701&id=944134

En wemerelev och Hierta, den ständiga linslusen.

You only want what everybody else says you should want…

Men nu är det slut på det. Nu ska jag lära mig stå för det jag tycker, och inte bara vilja vad andra tycker jag borde vilja. Det började med att jag valde sjuksköterska istället för läkare. Med dina betyg kan du ju bli vad du vill! Jo, det är ju det jag gör. Jag vill bli sjuksköterska! Pengar är inte allt. Vad ska du med miljoner till om du inte trivs med ditt liv? Ditt jobb ska du ändå ha i 40 år framöver. Då trivs jag hellre än jag lämnar ett fett arv till någon som inte jobbat för att förtjäna mina pengar.

Nu har jag börjat packa ihop det mesta här på rummet. Det börjar bli tomt, men samtidigt känns det riktigt bra. Det är konstigt det där; ena sekunden kan jag knappt vänta tills jag får lämna Hede, medan jag nästa stund får en enorm ångest och inte vill lämna familj, vänner, djur och allt annat som gör Hede värt att genomleva… Framför allt kommer jag sakna västsätern och huset vårt. Men man får ju komma tillbaka. Dessutom kan jag inte med ord beskriva hur gärna jag skulle vilja packa ner Sickan i en bananlåda så att jag har nån att mjukas med när det blir ensamt däruppe i norr. Världens mjukaste lilla kisse, hur ska jag klara mig utan henne?

Idag har jag varit till distriktssköterskan och kollat min hals. När jag räknat efter kom jag fram till att jag haft ont i halsen sen jag kom från yran, och numera är det så ont att jag har talproblem, men när jag kom dit visade testen på varken infektion i blodet eller streptokocker (stavas det så?) så jag antar att det är bara att vänta ut det hela och hoppas att det vänder snart.
Dessutom har jag tagit mig en sväng på banken idag för att sätta in min skatteåterbäring. 4.800 bara ändå. Inte illa. Dessutom ska jag skicka en cykelnyckel till länets så kan jag kanske få lite försäkringspengar för cykeln. Sen ska jag nog klara mig till slutet av september när första utbetalningen på lånet kommer.
Har även hunnit beställa bärbart internet tills jag flyttar. Hade lite olika konstellationer att välja på men kände att bärbart från tele2 nog passade mig bäst. Tycker du jag har gjort fel, så hör gärna av dig och föreslå ett alternativ

Jaja, nu ska jag up till västsätern och hämta lite ost så får vi se sen om jag beger mig ner ikväll eller imorn bitti för att krydda lite och ha öppet i mejeriet. Ses väl.

OS. Alltid.

Såg precis att jag fått ett mail från Håkan. Kör på måndag. Känns helt sjukt att det redan sätter igång igen. Utan mig. Tänk vad otroligt mycket jag kommer att missa här hemma nu när jag flyttar… fast samtidigt känns det skönt. Mycket som jag är irriterad eller less på missar jag ju gärna. Men inte kören.
Minns hur måndagarna verkligen var mina ljuspunkter under första gymnasieåret. Kan inte säga varför, men det var ett riktigt jobbigt år för mig. Många mornar när man absolut inte ville sätta sig på bussen. Har nog inte känt mig så ensam på skolan sen fjärde klass. Konstigt, men dessa år var inga roliga ena…

 

Sitter och kikar på OS-studion. Kineserna (det vanliga folket, så att säga) är så j*a roliga. Vilket härligt folk!! Dit vill jag åka nån dag. Annars funderar jag ju på nåt år i antingen afrika (som volontärsjuksköterska) eller London. Men först ska jag utbilda mig och jobba i några år.

För övrigt; om exakt en vecka sitter jag i lägenheten i Ume och njuter. Då har jag flyttat och blivit västerbottning på heltid. Ska bli gôtt det. Historiegränd. Kom och hälsa på!

Fröet under O:tangenten ligger kvar. Jobbigt.

 

Dagens idol: RolfGöran Bengtsson. Grymt bra gjort.

Höhö.

Idag fick jag tag på alla böcker utom en för endast 1650 kronor istället för de 2200 det skulle kostat att köpa dem nya. Dessutom finns de i Umeå så det är bara att hämta upp dem den 28nde när jag når staden. Känns bra det. Hon jag skulle köpa dem av verkade orolig att jag inte skulle dyka upp. Det är snarare jag som borde vara orolig över att hon inte har kvar dem när jag kommer. Då står jag där, tre dagar innan skolstarten med endast en av tiotalet böcker. Svettigt. Får hoppas hon håller vad hon lovar.

Har suttit i mejeriet idag ett tag men har ju inte gjort någon ost den här veckan. Skönt att få ta det lite lugnt. Den återstående tiden vill jag som sagt spendera i Västsätern med familjen och mina favoriter (alla utom Ella ) Man lär nog sakna både familj, vänner och ”barn” när man flyttat… fast än så länge ser jag bara fram emot alltihop, om än med lite nervositet i maggropen.

Nu ska jag återgå till höjdhoppet för nu är det dags för Stefan Holm… yes, där klarade han 2.32!! Rätta mig om jag har fel, men räckte inte det till guld i förra OS?

För övrigt ligger det ett skräp under o:et på mitt tangentbord, vilket ger vissa problem när man försöker författa ihop någt. Måste nog åtgärdas.

Bis bald.

Nu så.

Idag har jag varit med om något av det mest frustrerande hittills i mitt liv, jag fick se hur min lilla Ella gav upp och somnade. Vi har försökt och försökt och försökt och ständigt hoppats och ändå fick vi se henne ta sitt sista andetag.

Vissa skulle väl säga; Det är ju bara ett djur. Men nej, har man sett ett djur födas, hjälpt det att andas, lärt det att äta, sett det växa, sett det njuta av sommaren, sett det bli sjukt, hjälpt det att stå, hjälpt det att äta, hjälpt det lyfta huvudet, insett att det är slut, fått det ligga någorlunda bekvämt och slutligen sett det sluta andas, då är det mer än ett djur. När allt, både födsel och död händer inom ett halvår, då är det så mycket värre. Det är så frustrerande att bara se på, inte kunna hjälpa och innerst inne veta att det är lönlöst.

 

Men som farmor sa; Man skâ itt sörje övvi lônfot’n, då kan’e kommo nô myjjy varre.

För övrigt så har vi det bra däruppe. Snart är sommarn slut och om två veckor har jag gjort min första skoldag. Känns bra men börjar bli nervöst. Hoppas bara man hinner träffa alla vänner innan man far.

Nu ska jag se en film. En bra en. Stolthet och fördom tex. Hatar vanligtvis den romantiska typen av filmer, men den här bara älskar jag. Se den!

Såja.

Måste säga att det går lååångsaaamt framåt med kurslitteraturen. Idag kom dock ett genombrott i undersökningarna. Får se hur det artar sig i framtiden…

Idag har jag varit hemma och städat Härjeåns samt kört hö. Nu bär det av uppåt igen. För övrigt är det världens finaste solnedgång utanför mitt fönster så jag måste gå nu.

 

Observera att Linus Thörnblad blev rövad på sin finalplats idag. Tittar man noga på första hoppet på utrivningshöjden ser man att han är över utan att nudda ribban och att ribban ligger helt stilla tills han slår i mattan, då börjar den darra och när han reser sig faller den. Med andra ord stod mattan för nära ställningen inför hoppet och rivningen är enbart funktionärernas fel. Dessa kineser. Om de nu ska ta över världen så kan de väl lära sig höjdhoppsreglerna först?!

Nu ska jag bege mig. Bis bald. Bis Dienstag.

Skönt.

Upptäckte nyss något viktigt. Jag hade en gammal litteraturlista… Nu har jag funnit den nya och antalet böcker krymte drastiskt. Skönt. Plötsligt behöver jag inte anstränga mig riktigt lika mycket.

Jag har faktiskt städat mitt rum nu. Och dammsugit resten av huset. Inte illa va?