Dags att växa upp lite kanske?

Mhm. Något att säga kanske? Jadu… vårkonserten gick bra för oss i kören. Tror jag i alla fall, folk säger att det lät bra så då får man lita på det. Det som störde mig mest är alla dessa tjejer (för ja, mestadels är det tjejer) som aldrig kan hålla käften. Det är så j*a respektlöst att sitta och kackla när någon annan försöker göra ett framträdande. Och sen, att gå ut mitt under ett nummer, det är snäppet värre. De verkar inte ha fattat att går man mitt under en låt så talar man om för den som står på scen att det var så dåligt att man inte klarar av att stanna och lyssna längre. Så j*a dålig stil! Hur skulle man själv känna om man satt på scen och var nervös och försökte göra ett bra framträdande, och så ser man hur folk börjar lämna salen. Det har ingen som helst betydelse om ni gick ”för att ta luft”. Det ser lika illa ut ändå. Väx upp! Jag kan acceptera att treåringar inte kan sitta stilla och vara tysta, men är man 15 år, då ska man faktiskt klara det, annars har man inget på en konsert att göra.

Nej, nog om det. Jag har i alla fall fått säga vad jag tycker. Igår var det finväder och det ser inte ut att bli sämre idag. Skönt att känna hur nära sommaren faktiskt är! Synd bara att jag ska göra ost idag, så större delen av dagen kommer försvinna där. Man vill ju vara ute i solen så mycket som möjligt nu när den äntligen visar sig!

I övrigt händer det inte mycket framöver. Stadsresa på lördag med Per men inget speciellt inplanerat. Jag skulle verkligen behöva en sovmorgon nu, känns som om jag inte sovit på flera veckor, och en riktig sovmorgon, det får man gå långt tillbaka i tiden för att hitta. Helgerna har ju varit riktigt späckade i flera veckor eller månader, och att man skulle få sova som man ville en veckodag, det är helt uteslutet. Suck!

Nej, nu ska jag skynda mig ut för ostgöra så kanske man hinner steka lite i solen idag också. Ses.

Reklamfilmer jag älskar. Nr 1:

Men asså, det är ju ett så kallat ”bratparty”. Vi ska ju inte dricka champangen, vi ska bara spruta den på varandra.

Humor på hög nivå. Hehe.

 

Nu börjar nervositeten komma. Vårkonsert ikväll och det allra sista framträdandet jag gör med kören. Skoj men ändå trist att det är slut nu. Kan heller inte påstå att jag kan låtarna speciellt bra, men det ordnar sig nog. Inga solon precis På något vis dyker nervositeten alltid upp. Suck. Får iaf en anledning att återanvända studentmössan ikväll. Troligtvis enda gången. Smart kap, den där mössan. Användbar.

Nej, vi ses. Lyckospark till mig kanske?

Avundsjuka är inte riktigt min grej.

Har insett att det finns ingen människas liv jag hellre skulle leva än mitt eget. Därför är det ju ganska meningslöst att gå och vara avundsjuk på småsaker. It’s not the way to happiness!

Idag blir en späckad dag. Ska ut och salta ostar samt diska nu snart, sen ska jag ringa mormor. Vi ska bege oss mot sandvägen och kika efter murklor. Det är det allra roligaste man kan vara på jakt efter ute i skogen. Sen, till klockan ett ska jag vara tillbaka i mejeriet för att krydda ostarna. Det lär ta ett tag eftersom det är så många… Sen ska jag försöka hinna med en träningsrunda innan jag duschar, byter om och sen beger mig mot församlingshemmet. Det är ju vårkonsert ikväll och kören medverkar. Missa inte det! Ska faktiskt bli roligt, om än rätt nervöst. Vi är ju så få nu!!

Nej, nu måste jag röra på mig om jag ska hinna med allt. Lyckades förresten stuka foten utan att märka det igår, så eftersom jag är halt kommer allt att ta dubbelt så lång tid. Därmed inga garantier för att det blir nån träning ikväll. We’ll see, det kan ju gå över fort.

Hoppsan.

På tal om skridskoåkare. Vet inte hur jag halkade in på det här, men var tvungen att dela med mig. Ojojoj.

 

Hur gick det till?

Var tvungen att lyssna igen på Rysslands bidrag (som gick och vann hela skiten?!). Ganska värdelös låt, men jag som svensk ska väl inte uttala mig. Perelli alltså. Värdelöst! Hur som helst skulle jag tippa på att Rysslands seger egntligen tillhör Plushenko, inte Dima Bilan eller vad han nu heter… Å det är klart det. Plushenko är ju kungen. Han åker skridskor bakåt bättre än jag går på asfalt framåt, tror jag. Hörde för övrigt att någon designer kallat Perelli för Donatella Versaces okända dotter. Ligger något i det påståendet.

Idag har det blivit ost för min del. Det är i stort sett allt. Sov så lite inatt att jag höll på att somna med huvudet på diskbänken idag. Hade varit lite trist det faktiskt. Tror jag ska ut och träna lite istället så lär man bli piggare.

Om ni tycker jag behöver bevis för min hypotes, att Plushenko är kung, då finns det här.

 

 

 

Måste även bevisa att jag har världens stiligaste lillebror. Han börjar bli lite för gammal för att man ska kunna kalla honom söt numera.

 

 

Haha. Eller?

Ojojoj, så det kan bli. Man kan inte annat än skratta. Eller? Behöver lite distans till en hel del nu. Haha.

Idag har jag varit till Svenstavik på Viktors konfirmation. Man fattar helt enkelt inte att när man själv blir äldre så blir folk i ens omgivning också det. Konstigt, det där! Om två år är det ju Johans och Josefins tur. Man börjar bli gammal och grå, haha.

Ikväll viger jag min tid åt härjeåns och så tänkte jag ta mig en löprunda. Välbehövt, verkligen, men jag är så rädd att stöta på en björn. Eller fem, man vet ju aldrig här omkring!

Slutligen måste jag lägga upp ännu en bild, eftersom Karin var så himla fin! Även Hobbe förstås då…

Adjö adjö.

Nu har jag äntligen förstått varför jag var så nere i slutet av kvällen igår. Skämdes för att jag till slut var sur på allt och alla, men kunde helt enkelt inte rycka upp mig. Något jag hörde igår gav mig en bild på näthinnan som jag absolut inte ville ha. Jag ser den hela tiden nu, det skär i hjärtat och jag blir så ledsen. Jag vågar inte gå och lägga mig ikväll, för jag vet att jag inte kommer kunna skaka av mig den bilden. Sömn och drömmar skrämmer mig. Vill bara glömma nu.

Hur som helst, hade jag en toppenkväll för övrigt igår. Tänk att man har så underbara vänner! Tack för mat, tårta, drinkar, sång, presenter, hälsningar, telefonsamtal och sms. Har nog aldrig haft en mer uppskattad födelsedag. Ni är guld värda, mina vänner.

Kul att träffa Malin också, kände att jag låg på en egen nivå jämfört med mitt sällskap och skönt att hitta någon som hamnat på samma nivå. Kanske kan man sammanfatta det som att jag var borttappad men glad. 

Har även konstaterat att jag har varit för snabb med att döma ut någon som egentligen är helt ok. Det ska inte upprepas, jag är glad att kunna kalla dig för min vän! Visst, man ska inte ta fyllesnack på allvar alla gånger, men jag tror att du är ärlig. Det gillar jag.

När jag kom hem idag förundrades jag återigen över det faktum att människor känner mig så väl. Varenda present jag fått har i helgen har visat att människor känner mig väl och faktiskt har tänkt till när de gav mig något. Herje, av alla människor, vet tydligen hur faschinerad jag är av historia och framför allt av gamla saker från min släkt. På köksbordet stod ett jättefint träskrin som tillhört min farfars fars bror. John Sundeberg, 1908  står det på framsidan. Inuti hade Herje skrivit om vem han var, varför han emigrerade och hur skrinet till slut nått tillbaka till mig, via honom, precis 100 år efter att det tillverkats. Igen som inte är lika faschinerad som jag, kan väl förstå varför jag blev så glad, men det blev jag. Tänk att folk känner mig så väl ändå.

Nu är det dags för röstning i schlagern så nu ska jag bege mig. Återigen, tack alle sôm ha bidri, för en härlig kväll.

Tänk, jag kunde ladda upp en bild! Det trodde ni inte, va?

Requested by: Emilia

 

Balens finaste par, utan tvekan!

 

Frågade Kristina imorse, hur det gick och om klänningen höll ihop. Svaret jag fick gjorde mig riktigt glad:

Tusen miljoner tack Emma! Jag ville knappt ta av mig den när jag skulle sova igår Alla, och då menar jag alla, kom fram och sa att klänningen var underbar, jättemånga frågade vart jag köpt den men då sa jag att det var du som hade gjort den, och jättemånga ville ta kort på den TUSEN TACK EMMA!

Det sms:et gjorde mig såå glad. Allt jobb och allt krångel var utan tvekan värt det när man förstår att hon haft en så suverän kväll. Det går helt enkelt inte att beskriva hur fin hon var, lilla prinsessan! Fler bilder finns på bilddagboken.

 

Sen man var klar där var det bara att ta bilen hem igen och hann se andra halvlek av champions league-finalen. Det var viktigt. Fick även sällskap av Cissi, och det var tydligt att hon levde sig in i det hela, lite mer än jag gjorde. Helt rätt att segern gick till United i alla fall, även om man måste tycka riktigt synd om Terry. Stackarn.

Nu är det dags att jobba lite till och sen fixa lite med en del bilder. På återseende.

Tre dagar kvar…

I dag blir det en uppdatering i kategorin ”Jag har inget annat att göra så jag skriver väl nåt här då”. Fast egentligen har jag massor att göra, det råkar bara vara så att jag och mamma kommer inte riktigt överens idag (jag har en riktigt dålig dag) och därför tänkte jag att det nog var bäst att hålla sig undan. Det gav mig i alla fall en massa tid över till klänningen, så nu är den klar. Skönt det! Så är det bara att fara in och lämna den imorgon och sen kan jag andas ut… tror jag!

Nej, nu kallar de på mig. Det går tydligen inte att hålla sig undan längre. Oj, kom precis på att det är jag som ska jobba ikväll. Surt.

En riktig måndag med alla nödvändiga ingredienser!

Idag har jag sytt en ny slips. Bättre än den förra men ändå inte helt nöjd. Det får jag väl fixa imorgon, tillsammans med det sista på klänningen. Även om jag tycker det är kul att sy så ska det bli riktigt skönt att bli klar med det hela och bara få lämna ifrån sig den. Kan knappt vänta tills jag får se hur den passar. Riktigt nervöst!!

På onsdag måste jag alltså ta bilen in till stan för att lämna klänningen eftersom balen är på kvällen då. Ska kanske handla mig nåt bra inför fredagen också, får se hur det går med det, nu när jag inte lär få med mig min stilguru. Jaja, nån ordning ska det väl bli med det också. Jag är ju i alla fall grymt bra på körning i dubbelfiliga rondeller numera. Allt tack vare faster min!

Var på kör idag också, förstås. Skrattade, sjöng och planerade inför körfesten. Ska bli skoj det, att träffa alla ”föredettingar” igen. Tänk, snart är man en sån själv Sen var jag in till mormor och frågade om hon kunde tänka sig att sy förklädet till min dräkt och det visade sig att hon hade grejer för att få till en komplett dräkt själv. Det fanns både klännings tyg och två förkläden, samt smycken, skospännen, väskmaterial, knappar och mössa. Tydligen var det en gåva till henne, men eftersom hon inte vill sy en dräkt till sig själv så märktes det att hon funderade skarpt ett tag… Jaja, slutsatsen blev att jag kunde få ett förkläde om jag ville, eftersom hon hade två. Resten har ju farmor. Jag har verkligen blivit eld och lågor angående den här dräkten. Lite fjolligt, jag vet, och jag kommer kanske inte använda den före 40årsåldern, men man vet aldrig. Jag vill ha en ändå, för det är ju så fint!!

Nu ska jag sova, tror jag. Tydligen ska jag upp igen klockan fem imorgon för att skriva protokoll under provmjölkningen. Behind the music that sucks helt enkelt… Gonatt på er.