You’ll never walk alone. Sägs det.

Så blev det valborg i år också. Fantastiskt. Förstår dock inte hetsen med att man bara måste ut och supa den här helgen. Vad är det för speciellt? Valborg har liksom aldrig varit någon riktig partyhelg för mig. När jag var mindre var jag ju nykterist på heltid och på senare år har dessa kvällar spenderats med kören med sång, film, korv och många skratt. Kanske är det därför jag känner mig så besviken just ikväll. Besviken och lättirriterad på det mesta. Kanske inverkar även det faktum att jag än en gång inte fick medhåll när jag föreslog att det lag jag hejade på i champions league faktiskt skulle få vinna. Yes, där har ni det; Igår åkte Barca ut och ikväll åkte Liverpool på storspö i förlängningen. Djup suck!

Hur som helst, vi tände på en egen liten brasa här utanför. Så liten var den egentligen inte, rätt stor måste jag säga. Mamma, pappa och farmor groggade in våren medan jag lät bli eftersom jag lovat att hämta Per i Viken. Självklart ringer han sen och säger att jag inte behöver. Surt. Jag hade trots allt ingen lust att stå ute och bli inrökt och svartbränd så jag gick in igen och suckade vidare framför tv:n åt Liverpools öde. Nu har jag slutligen hamnat här, där PrisonBreak, säsong två väntar på mig och sedan säger jag gonatt.

Bara ett nödvändigt stöd just nu:

When you walk
Through a storm
Hold your head, up high
And don’t be afraid, of the dark
‘Coz at the end of the storm
Is a golden sky
And the sweet silver song
Of the lark

Walk on, through the wind
Walk on, through the rain
Though your dreams be tossed
And blown

Walk on, walk on
With hope, in your heart
And you’ll never walk alone
You’ll never walk alone

Alone

Walk on, walk on
With hope in your hearts
You’ll never walk, alone

För er som undrar: Officiella låten för Liverpool FC. Viktigt att veta.