…—…

Nu har det gått ett halvår sen jag fick det värsta beskedet i mitt liv. Det är inte förrän nu jag förstått att du inte kommer tillbaka, när jag minns saker du sagt och gjort, ler och tänker på nästa gång jag får höra ett av dina skämt… Men så minns jag, aldrig mer. Hittade 70-talsplatåskorna när jag städade hallen för några dagar sedan, och tårarna bara rann. Precis som nu… Det finns så många minnen och galna upptåg, och skorna var en så stark påminnelse. Minns sista gången vi träffades och vad du lovade mig då, något som aldrig blev av. Man blir så arg, och man skäms. Mest för att man inte kan göra något. Annat än sakna…