Ett livstecken. Från Sumpen.

Så är man hemma igen då, efter en forumkväll som inte blev riktigt lika skoj som man hade hoppats på, men den hade ju sina ljusglimtar. En blinde date till exempel, haha. Började kvällen med att fira mormors och morfars 50åriga bröllopsdag men en riktig överraskning. Lyckat blev det, även om jag bara hann ed förrätten. Sen kom Cissi och hämtade mig och vi drog iväg på förfest, väl där fick man överta det underbara släkt/smeknamnet ”Sumpen”. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Sen blev det taxi upp på skalet där man träffade Helene, köade hur länge som helst, först i fel kö, trängde oss sedan i rätt kö, köade två gånger i garderoben och gav någon där alldeles för mycket pengar och kom slutligen in! Fick träffa min blinde date där, efter mycket bekymmer, fattade inte förrän efteråt att han var nykter och att det är mycket möjligt att jag gjort bort mig totalt, men det bjuder jag på. Lyckades, i slutet av kvällen, för första gången hinna med bussen hem, vilket kändes bra. Åkte gratis också, inte illa

Idag har jag varit helt ledig, vilket känns riktigt bra. Mådde rätt bra när jag vaknade, var riktigt trött, men jag tror att allt jobb den här veckan har spelat in en hel del. Nu ska jag vila upp mig en del faktiskt. Har ju en del roligt att se fram emot den närmsta månaden iaf: Anna och Simeon kommer hem nästa helg, det är valborg nu till veckan, den 17 maj åker vi kanske mot Oslo för att fira norsk nationaldag, den 23 maj är det 20årsdag och då får vi se vad kvällen bjuder på, och så är ju sommaren på väg.

Nu måste jag bege mig neråt och laga mat jag. Ses.