Säll den som kan ila på vingar av ljus…

24 april 2008

Ain’t no sunshine when she’s gone. Or?

Sparat under: Uncategorized — by Emma @ 17:39

Det är så härligt att inse vilka ens sanna vänner är…. eller snarare vilka man inte ska lite på. Mina vänner är underbara för att de alltid är sig själva, och inte skiftar personlighet en gång i kvarten, det är verkligen något jag hatar!

Idag var jag på min tredje Sonfjällstur på bara en vecka. Tog mig först en lite tur upp i skogen här hemma men är så fruktansvärt björnrädd och visste ju att det fanns björnar omkring, så det inte blev någon större njutning. Åkte därför hem och beklagade mig inför pappa och han föreslog att vi skulle åka tillsammans en längre tur. Jag var förstås inte sen att hänga på, så vi drog iväg mot Sonfjället. Tog oss nästan ända upp till Valmfjället, där satt vi oss och spanade i kikare på alla fjäll runt omkring. Vi såg faktiskt ända till Västsätern och alla fina stugor där, så då började man längta till sommaren. En sak som inte gjorde resan sämre var ju att vädret var helt underbart, solen stekte och inte en vindpust. Det är verkligen livskvalitet. Underbart!

Nu har man helgen att se fram emot också. Härligt det :) Ska mest ta det lugnt faktiskt, men på lördagkväll blir det forum med Cissi. Ska bli skoj som bara den, får vi hoppas.

Nu blir det nog lite målning för min del. Tavlan är nästan klar, och tur är väl det eftersom den ska ges bort på lördag kväll. Blir verkligen kul/nervöst att se alla reaktioner :/

Inga kommentarer än »

Inga kommentarer ännu.

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Skapad av WordPress.com