Nôr hele vala va milla Haralds ô Staffs

Idag har jag haft ännu en såndär underbar dag. Jag älskar verkligen vårvintern, det är den bästa tiden på hela året. Snö, sol, värme, skidåkning och framtidstro, allt jag behöver! Idag fick jag i alla fall äntligen min efterlängtade, guidade tur till Sododal’n av pappa. Per och Johan följde också med, och det var bra det, så man hade någon att skratta åt. Det var inte det där underbara soliga vädret vi hade hoppats på, men egentligen var det ganska bra. Eftersom det inte blev så stekhett så gick det bra att åka på skaren, även inne i skogen faktiskt, och det gjorde allt mycket lättare och roligare. Vi åkte från Nysätern och mötte bara fem personer som var på väg ner. Skön känsla att ha hela Sonfjället för sig själv Det var rätt segt att åka, bitvis men gick ju bra för mig som hade fiskfjäll på skidorna. Värre för Per och Johan som hade det riktigt bakhalt. Väl framme blev det några vurpor i de branta backarna ner till Sododalsstugan. Själv stod jag för dagens svandyk när jag, för att undvika att köra in i ett träd, råkade köra ner stavarna en halvmeter i djupsnön och sedan störta framlänges över dem ner i backen. Blev liggande på mage under trädet med skidorna sprtandes ovanför mig. Ännu en gång önskade man att den dolda kameran hade varit med! Sen blev det oboy och mackor utanför stugan och Johan bygde ett fint litet hopp som både pappa, Per och Johan använde flitigt och till vår stora häpnad var det pappa som vann både i längdklassen och den för det stiligaste hoppet. Det märks att han varit liten pojke en gång i tiden, han också. Sen drog vi oss hemåt igen, och såklart fick vi sällskap av strålande sol den sista kvarten. Skönt

Nu ska jag äta riktig kalasmiddag som farmor lagat och sedan klippa lite tyger till klänningen. Bilder från dagen kommer förhoppningsvis senare. Bis bald.